esomsagt

jag hatar den där känslan av osäkerhet. Den där känslan som alltid tycks finnas där och klappa en på axeln. Den där känslan som inte kan försvinna. Den där känslan som får magen att vända sig ut och in. Den där känslan som gör att man aldrig kan slappna av på riktigt. För alltid är det något som får tankarna att flyga iväg mot det okända. Jag orkar faktiskt inte med det. Känner mig som en riktigt bitterfitta nu och det är jag nog också. Får jag skylla på att det är röda veckan? Jag gör det i alla fall. Imorgon är det måndag vilket innebär en ny vecka, hoppas den blir bättre än denna...